En artikel skriven av min kollega, psykologen och familjeterapeuten Barbara Veldt.
Anna är 24 år gammal och fick som tonåring diagnosen ADD. När hon kom till mig för terapi var hennes största önskan att lära sig att hantera sig själv och livet. En komplicerad fråga eftersom det primärt handlar om att förstå vem du är och varför du gör som du gör och att ifrågasätta ofta väldigt djupt rotade trossystem som formar våra liv.
Anna har det inte bra, hon stressar mycket. Hennes jobb är hektiskt och tar mycket av hennes energi. Hon upplever en del fysiska symtom känner sig ofta nere och har svårt att känna glädje.
När jag frågar Anna hur hon tror att hennes diagnos påverkar henne svarar hon att hon inte tänkt så mycket över det. Hon tror att hennes oförmåga att organisera sig, kaos och svårigheter att hantera oväntade situationer sker på grund av hennes diagnos men är inte helt säker.
Som terapeut känner jag igen olika beteenden som ofta följer med diagnosen men vem kan säga om det stämmer eller inte? Det skulle lika gärna kunna vara en diagnos inom spektrumet autism, eller högkänslighet.
Anna förklarar vidare att hon ofta blir överväldigad av sina egna tankar och känslor. Som ett resultat av det här bär hon på en känsla av maktlöshet.
Det är något som många känner igen sig i, till och med människor utan diagnoser.
När jag lyssnar på Anna hör jag mellan raderna att hon använder uttrycket högkänslig. Det är inte en diagnos men en term som fortfarande inte är kliniskt erkänd men ändå väldigt vanlig för många. För människor med eller utan diagnoser, människor som du och jag.
Anna förklarar vidare att en coach introducerade termen högkänslig för henne och säger att hon genom livet fått begreppet förklarat som någon form för "påhitt".
När vi ser överAnnas utmaningar förtydligar hon:
- Kaos;
- Svårigheter att planera eller organisera;
- Svårigheter att hantera oväntade situationer;
- Svårigheter att uttrycka sina behov;
- Lättpåverkad av sin omgivning.
Personligen upplever jag som terapeut att ursprunget till problematiken inte är så viktigt som många kanske tror. Frågan är snarare vad du kan göra med de personlighetsdrag du har. Ännu viktigare är därför "hur kan du förbättra din livskvalitet?".
Oavsett om du tar medicin eller inte handlar det om att ta kontroll över ditt eget liv. Du har kunskapen och därför är det viktigt att du ser över ditt sätt att leva, samt dina utmaningar.
Vi jobbar därför vidare med Annas mest grundläggande trossystem. Hur de påverkar henne och vilka möjligheter hon har att transformera dem till styrkor.
Anna förklarar att hon ofta har mycket på gång och att hon lätt blir överstimulerad. Starka känslor påminner henne ofta om en nedstämdhet och väldigt lite energi. Väl medveten om att nya val i livet skulle kunna ge henne mer energi kräver det också mod.
Anna är en intelligent ung kvinna men känner sig förbryllad. Hennes far, född under kriget visar primärt beteenden som baseras på rädsla. När Anna växte upp var det inte ovanligt att höra uttryck som: "gör inte så" eller "det är inte för dig".
Annas mor verkar vara en kraftfull kvinna som tar hand om sina barn men Anna beskriver sin mor som kall. Hon förklarar: "När jag ser tillbaka ser jag hur min mor mest fokuserade på sina egna behov."
Vi kan anta att Annas mor inte sällan använde sig av manipulation för att få vad hon önskade. Under sin uppväxt blev därför både Anna och hennes bror tvungna att smyga på tå för att inte göra sin mor besviken, något som påverkat dem djupt.
Som ett resultat av det här lärde sig Anna tidigt att vara observant och alert. Det aktiverade en stor känslighet inom henne. Hon förklarar vidare: "Ibland jämför jag mina känslomässiga reaktioner med en elektrisk ledning. Ledningarna är där men det verkar som att de inte är isolerade med något."
När du växer upp utan destruktiva mönster har du en möjlighet att bygga upp en solid grund av trygghet och tillgivenhet. Dessvärre sker ofta raka motsattsen när barn växer upp i otrygga miljöer där de hela tiden måste vara alerta. De blir inte sällan hyper känsliga för varje ljud och rörelse de upplever och eftersom nervsystemet fortfarande utvecklas kan det här lägga grund för högkänslighet.
Så vad är skillanden mellan en diagnos och högkänslighet?
Högkänsliga personer är precis som Anna känsliga för stimuli och blir lätt överstimulerade. De behöver ofta tid för att bearbeta intryck och det fina med de här dragen är att högkänsliga personer ofta utvecklar ett rikt inre liv.
Med betoning på "kan" så kan det också betyda att de oroar sig över vardagliga saker och ting. Det "kan" också betyda att högkänsliga människor är mer benägna för ångest och depression.
Anna oroar sig mycket och hennes tankar är ofta negativa. Eftersom hennes känslor ofta är starka har de en stor påverkan på hennes välmående. Det här är också drag människor som diagnostiseras med ADD har men kan det här betyda att Anna primärt är en högkänslig person?
Högkänsliga personer är ofta väldigt kreativa. De upplever och hittar lätt detaljer. Något som också kan ha en baksida. Det är därför inte ovanligt att de blir perfektionister eftersom de också har ett behov av att göra allting rätt.
När vi pratar lägger jag märke till att Anna ofta pratar om "misstag" hon gjort. Det visar mig att det är en liten skillnad mellan högkänslighet och diagnosen ADD.
Personligen tycker jag det är oerhört spännande att arbeta med högkänsliga personer. Många har fysiska plågor; huvudvärk, mag eller tarmproblem och klagar ofta över trötthet. Det kommer mest troligt av den stora ansträngnigen av att hantera stress och ibland kan den utvecklas till humörsvängningar eller depression.
För att hjälpa Anna använder vi metaforen om att springa. En del människor är bra på att springa 1000 meter och andra är fysiskt uppbyggda att springa 5000 meter. Efter halva loppet är Anna både fysiskt och mentalt utmattad. Hon har under många år sagt till sig själv: "Fortsätt, spring, om du ger upp nu är du helt värdelös."
Jag utmanar därför Anna att fantisera om hur det skulle se ut om hon skulle springa hälften så långt. Långsamt börjar någonting att förändras i både hennes perception och ageranden. Hon börjar plötsligen se att hennes jobb var en stor del av hennes långa lopp. Också hennes relationer och andra delar i hennes liv. Det här hjälpte henne att börja släppa på mycket gamla mönster.
Jag uppmuntrar henne att göra yoga och det började reducera hennes fysiska symtom och hjälpte henne att lättare kunna kontrollera sina känslor. Jag lär henne vidare tekniker för att kunna hantera känslor istället för att "leva" dem. Steg för sted lär sig Anna att ta tillbaka kontrollen över sitt eget liv.
Anna är inte något undantag när det kommer till diagnoser. Hon blev diagnostiserad med ADD men det kunde ha varit andra diagnoser också.
Intentionen med den här artikeln är inte att tvivla på diagnoser men det jag vill visa är att skillnaden mellan diagnoser och högkänslighet är många gånger tunn som en knivsegg.
I tillfällen som det här handlar det om mänskliga val. Vilket val vi än tar är det viktigt att det för patienten framåt. Om det hjälper dem att organisera sitt liv på ett konstruktivt sätt är de på rätt väg.
Viktigt för mig att understryka är också att terapeuter har ett professionellt ansvar för sina patienter som borde ses utifrån ett brett spektrum - alltid med en startpunkt hos dem själva.
Workshop in Amsterdam den 22 november:
http://www.eventbrite.co.uk/e/empowering-sensitivity-tickets-11976009567
Anna är 24 år gammal och fick som tonåring diagnosen ADD. När hon kom till mig för terapi var hennes största önskan att lära sig att hantera sig själv och livet. En komplicerad fråga eftersom det primärt handlar om att förstå vem du är och varför du gör som du gör och att ifrågasätta ofta väldigt djupt rotade trossystem som formar våra liv.
Anna har det inte bra, hon stressar mycket. Hennes jobb är hektiskt och tar mycket av hennes energi. Hon upplever en del fysiska symtom känner sig ofta nere och har svårt att känna glädje.
När jag frågar Anna hur hon tror att hennes diagnos påverkar henne svarar hon att hon inte tänkt så mycket över det. Hon tror att hennes oförmåga att organisera sig, kaos och svårigheter att hantera oväntade situationer sker på grund av hennes diagnos men är inte helt säker.
Som terapeut känner jag igen olika beteenden som ofta följer med diagnosen men vem kan säga om det stämmer eller inte? Det skulle lika gärna kunna vara en diagnos inom spektrumet autism, eller högkänslighet.
Anna förklarar vidare att hon ofta blir överväldigad av sina egna tankar och känslor. Som ett resultat av det här bär hon på en känsla av maktlöshet.
Det är något som många känner igen sig i, till och med människor utan diagnoser.
När jag lyssnar på Anna hör jag mellan raderna att hon använder uttrycket högkänslig. Det är inte en diagnos men en term som fortfarande inte är kliniskt erkänd men ändå väldigt vanlig för många. För människor med eller utan diagnoser, människor som du och jag.
Anna förklarar vidare att en coach introducerade termen högkänslig för henne och säger att hon genom livet fått begreppet förklarat som någon form för "påhitt".
När vi ser överAnnas utmaningar förtydligar hon:
- Kaos;
- Svårigheter att planera eller organisera;
- Svårigheter att hantera oväntade situationer;
- Svårigheter att uttrycka sina behov;
- Lättpåverkad av sin omgivning.
Personligen upplever jag som terapeut att ursprunget till problematiken inte är så viktigt som många kanske tror. Frågan är snarare vad du kan göra med de personlighetsdrag du har. Ännu viktigare är därför "hur kan du förbättra din livskvalitet?".
Oavsett om du tar medicin eller inte handlar det om att ta kontroll över ditt eget liv. Du har kunskapen och därför är det viktigt att du ser över ditt sätt att leva, samt dina utmaningar.
Vi jobbar därför vidare med Annas mest grundläggande trossystem. Hur de påverkar henne och vilka möjligheter hon har att transformera dem till styrkor.
Anna förklarar att hon ofta har mycket på gång och att hon lätt blir överstimulerad. Starka känslor påminner henne ofta om en nedstämdhet och väldigt lite energi. Väl medveten om att nya val i livet skulle kunna ge henne mer energi kräver det också mod.
Anna är en intelligent ung kvinna men känner sig förbryllad. Hennes far, född under kriget visar primärt beteenden som baseras på rädsla. När Anna växte upp var det inte ovanligt att höra uttryck som: "gör inte så" eller "det är inte för dig".
Annas mor verkar vara en kraftfull kvinna som tar hand om sina barn men Anna beskriver sin mor som kall. Hon förklarar: "När jag ser tillbaka ser jag hur min mor mest fokuserade på sina egna behov."
Vi kan anta att Annas mor inte sällan använde sig av manipulation för att få vad hon önskade. Under sin uppväxt blev därför både Anna och hennes bror tvungna att smyga på tå för att inte göra sin mor besviken, något som påverkat dem djupt.
Som ett resultat av det här lärde sig Anna tidigt att vara observant och alert. Det aktiverade en stor känslighet inom henne. Hon förklarar vidare: "Ibland jämför jag mina känslomässiga reaktioner med en elektrisk ledning. Ledningarna är där men det verkar som att de inte är isolerade med något."
När du växer upp utan destruktiva mönster har du en möjlighet att bygga upp en solid grund av trygghet och tillgivenhet. Dessvärre sker ofta raka motsattsen när barn växer upp i otrygga miljöer där de hela tiden måste vara alerta. De blir inte sällan hyper känsliga för varje ljud och rörelse de upplever och eftersom nervsystemet fortfarande utvecklas kan det här lägga grund för högkänslighet.
Så vad är skillanden mellan en diagnos och högkänslighet?
Högkänsliga personer är precis som Anna känsliga för stimuli och blir lätt överstimulerade. De behöver ofta tid för att bearbeta intryck och det fina med de här dragen är att högkänsliga personer ofta utvecklar ett rikt inre liv.
Med betoning på "kan" så kan det också betyda att de oroar sig över vardagliga saker och ting. Det "kan" också betyda att högkänsliga människor är mer benägna för ångest och depression.
Anna oroar sig mycket och hennes tankar är ofta negativa. Eftersom hennes känslor ofta är starka har de en stor påverkan på hennes välmående. Det här är också drag människor som diagnostiseras med ADD har men kan det här betyda att Anna primärt är en högkänslig person?
Högkänsliga personer är ofta väldigt kreativa. De upplever och hittar lätt detaljer. Något som också kan ha en baksida. Det är därför inte ovanligt att de blir perfektionister eftersom de också har ett behov av att göra allting rätt.
När vi pratar lägger jag märke till att Anna ofta pratar om "misstag" hon gjort. Det visar mig att det är en liten skillnad mellan högkänslighet och diagnosen ADD.
Personligen tycker jag det är oerhört spännande att arbeta med högkänsliga personer. Många har fysiska plågor; huvudvärk, mag eller tarmproblem och klagar ofta över trötthet. Det kommer mest troligt av den stora ansträngnigen av att hantera stress och ibland kan den utvecklas till humörsvängningar eller depression.
För att hjälpa Anna använder vi metaforen om att springa. En del människor är bra på att springa 1000 meter och andra är fysiskt uppbyggda att springa 5000 meter. Efter halva loppet är Anna både fysiskt och mentalt utmattad. Hon har under många år sagt till sig själv: "Fortsätt, spring, om du ger upp nu är du helt värdelös."
Jag utmanar därför Anna att fantisera om hur det skulle se ut om hon skulle springa hälften så långt. Långsamt börjar någonting att förändras i både hennes perception och ageranden. Hon börjar plötsligen se att hennes jobb var en stor del av hennes långa lopp. Också hennes relationer och andra delar i hennes liv. Det här hjälpte henne att börja släppa på mycket gamla mönster.
Jag uppmuntrar henne att göra yoga och det började reducera hennes fysiska symtom och hjälpte henne att lättare kunna kontrollera sina känslor. Jag lär henne vidare tekniker för att kunna hantera känslor istället för att "leva" dem. Steg för sted lär sig Anna att ta tillbaka kontrollen över sitt eget liv.
Anna är inte något undantag när det kommer till diagnoser. Hon blev diagnostiserad med ADD men det kunde ha varit andra diagnoser också.
Intentionen med den här artikeln är inte att tvivla på diagnoser men det jag vill visa är att skillnaden mellan diagnoser och högkänslighet är många gånger tunn som en knivsegg.
I tillfällen som det här handlar det om mänskliga val. Vilket val vi än tar är det viktigt att det för patienten framåt. Om det hjälper dem att organisera sitt liv på ett konstruktivt sätt är de på rätt väg.
Viktigt för mig att understryka är också att terapeuter har ett professionellt ansvar för sina patienter som borde ses utifrån ett brett spektrum - alltid med en startpunkt hos dem själva.
Workshop in Amsterdam den 22 november:
http://www.eventbrite.co.uk/e/empowering-sensitivity-tickets-11976009567